Tvättstress

Min tvättid börjar om tio minuter. Fast sedan har jag ytterligare en halvtimme på mig att börja tvätta innan tiden släpps och någon annan kan ta den.

Problemet är att jag inte har sorterat ut vad som ska tvättas, och jag hatar att stressa med det. Om jag inte har gjort det i god tid så brukar jag strunta i att tvätta, om inte tvättbehovet är akut. Avskyr verkligen att stå de sista fem minutrarna och gräva i tvättkorgen och förbanna mig själv för att jag "aldrig kan lära mig att göra saker i god tid".

Så jag vet inte om jag kommer tvätta idag, helt enkelt. Nu är det åtta minuter kvar till tvättiden börjar.


Annars håller jag på med en lista över inspelningsplatser och roller till Meningen med Hugo.

Lite tungt att se hur otroligt mycket det är som ska filmas.

Å andra sidan så är det väldigt många scener som faktiskt är väldigt lätta att filma. Och några som är lite mer komplicerade.

Scenen som vi har filmat ligger någonstans mittemellan. Den var inte särskilt komplicerad, men inte en av de allra simplaste heller. Fast den låg nog mer åt det simpla än det komplicerade hållet, om jag ska vara ärlig.


De senaste dagarnas gig var roliga. Systerobror i onsdags och Norrköping igår. Var i Norrköping med Zeid Andersson, och vi hann med sista tåget hem. Skönt att komma hem samma kväll.


Tre minuter kvar. Hmm...

Olika roller

Igår var jag en mycket splittrad person.

På förmiddagen var jag en del av en folkmassa som stod utanför ett kommunhus (som egentligen inte var ett kommunhus) och skrek slagord mot politikerna som ville bebygga ett grönområde eller något.

Men på eftermiddagen var jag plötsligt ordförande i samhällsbyggnadsnämnden i samma kommun.

Så kan det gå när man leker skådespelare i en informationsfilm om kommunikation inom politiken. Finns det inte tillräckligt med skådisar på plats så får man agera både det ena och det andra.

Vi kan ju låtsas att det var ordförandens tvillingbror som stod utanför kommunhuset och skrek.

Fast vi var iofs inte identiska. Ordföranden i samhällsbyggnadsnämnden hade kostym och glasögon, medan tvillingbrorsan utanför hade tröja med kapuschong och inga glasögon.

De var inte enäggstvillingar, med andra ord.


På kvällen åkte jag och Nathalie Söderqvist, som också var med i politikerfilmen, till Limerick i Södertälje för att gå en omgång med en publik som var där mer för att se på hockey. Men det visste vi inte förrän vi kom dit.

Men det gick bra ändå. Nathalie, Rune Sörlien och jag körde i andra hockey-pausen, och alla gjorde vi bra ifrån oss. Jag minns tyvärr inte mycket av vad jag pratade om, men det var något om yoghurt och elefantsnablar.

Sedan var det ett gäng som körde efter hockeyn, men då satt vi på pendeltåget.


I morgon blir det Systerobror och på torsdag Norrköping.

Politikerrollen...

...ska jag försöka komma in i nu.

Ska spela politiker i morgon, i en beställningsfilm som Björn Engström spelar in. Just det, han som även regisserar Meningen med Hugo.

Vi siktar på att spela in några scener till till Hugo någon gång kring påsk.

lördagsbestyr

Blir hämtad av släktingar om en dryg timme. Vi ska till Norrköping på födelsedagskalas.

Har ägnat förmiddagen åt att fila på en grafisk grej till en viktig rekvisitapryl till filmen Meningen med Hugo. Jag tror den kan bli jättefin. Prylen alltså.

Och apropå filmen... Det finns en person som jag sååå gärna har velat se i en roll i en scen. Och det verkar som om den personen kan tänka sig att ställa upp.

Jag tror verkligen på den här filmen.

Norra Brunn igår

Det var roligt, kort sagt.

Och Sven Brundin och Måns Möller var också roliga.

Jag gjorde tåtricket. Tror inte jag har gjort det på "Brunnen" förut. Det funkade utmärkt. Det kanske blir en musikal på riktigt till slut.

Men det där skämtet som funkade så jättebra att inleda med i England funkar tydligen inte som inledningsskämt i Sverige. Om jag däremot kör skämtet efter några minuter så funkar det både i Sverige och England.

Men som inledningsskämt funkar det bara i England. Det kan verka som ett mysterium, men jag tror jag har kommit på vad det beror på. Kanske.

Det tycks i alla fall vara ett faktum, så det är väl bara att acceptera. Kanske.

Lite otålig

Vill ju fortsätta filma nu när vi kommit igång.

Ett tag planerade vi att spela in ett par scener nu på söndag igen, men till de scenerna behöver vi fixa en grej som inte kommer vara klar då. Och någon annan scen som är klar att filma finns inte heller.

Är lite rädd att halva våren ska gå utan att vi filmar några fler scener. När man känner sig så nöjd med att ha kommit igång så finns det ju risk att man lutar sig tillbaka, och så flyger tiden plötsligt iväg igen.

Måtte det inte bli så.

Första spadtaget...

...eller vad man kallar det när det gäller film.

Nu har vi i alla fall spelat in en scen till Meningen med Hugo.

Självklart så var tidsschemat lite optimistiskt och tekniken strulade en del, men det var inte så farligt ändå. Går det så här smidigt i fortsättningen också så ska vi vara glada.

Men det går runt i huvudet av alla bilder vi filmade, och hur det ska funka att klippa ihop dem, och om det kommer bli roligt.

Mike Räsänen (Komikaze) kom förbi inspelningen och tog några stillbilder.

Beatrice Johansson håller fram mikrofonen
över Stefan Klingborg och Patrik Larsson.

Stefan och Patrik funderar igenom scenen...

...tillsammans med mig och regissören Björn Engström.

Björn säger något klokt.

Ny kameravinkel. Klart för repetition.

Mmm, det där blir snyggt. Och roligt.

Bilderna togs som sagt av Mike Räsänen.

Med på plats men inte på dessa bilder var även Leon Berg och Klara Marklund, samt även Tony på Hårstudion, som vi vill tacka så mycket för lånet av lokalen och för att han tog sig tid att släppa in oss där en söndag. (Han har säkert ett efternamn också, som jag ska ta reda på till filmens eftertexter)

Nu är vi igång.

Filmnoja

Kommer killen som har lovat oss att vi ska få filma i hans frisérsalong verkligen vara där i morgon bitti och låsa upp för oss?

Kommer vi att lyckas med vår föresats att bli klara med en hyfsad ljussättning snabbt, så att vi kan börja spela in? Eller kommer vi fastna i ett evigt flyttande av lampor och skärmar för att få bort små skuggor eller ljusränder som ändå ingen normal människa skulle tänka på när de ser filmen?

Kommer vi hinna med att ta de bilder vi behöver, eller kommer vi bli tvungna att kompromissa och bara ta de långa tagningarna och inte närbilderna?

Kommer de bilder vi har planerat att fungera? Vi har inte varit med videokameran på plats, så vi vet inte riktigt hur de utsnitt vi tänkt oss egentligen kommer att se ut.

Kommer vi att klara ljudet? Vi har hyrt utrustningen men har inte hittat någon som tar ansvaret för ljudet. Vi är iofs tillräckligt många för att någon ska kunna göra det, men det blir förmodligen någon som inte är så van.

Kommer vi ha tid att äta lunch?

Osv osv...

Om allt går vägen så tror jag i alla fall att vi kommer få en rolig liten scen.

Försäljare igen

Väcktes i morse (dvs igår morse) av en telefonförsäljare från Fonera.

-Jag vill inte ha något av er, och ni har ringt massor av gånger förut.
-Nej, inte från Fonera.
-Eh... Jo, det har ni. Massor massor med gånger.
-Jaha, men då gällde det kanske bredband? Eller var det fast telefoni?
-Det var fast telefoni. Men har ni ingen lös telefoni?
-Va?
-Har ni ingen lös telefoni?
-Vaddå lös telefoni?
-Ja, lite lösare liksom. Så man inte vet säkert om man ringer.
-Nej, men hej då.
-Jag ska på födelsedagsfest sedan.
-Hej då.

Kanske inte lika roligt som Vattenfall, men lite kul tyckte jag att det var.

Fast det där med födelsedagsfesten var inte sant. Däremot var jag hos Björn, och vi funderade igenom vilka bilder vi behöver filma på söndag.

Ska bli så kul att sätta igång med filmen äntligen.

Famlande i mörker

Var på Komikazes nya klubb i kväll, dvs igår kväll eftersom det har hunnit bli ett nytt datum.

Och det står förresten fel tid på det här inlägget fast jag har rätt tidszon inställd, vilket irriterar mig.

Om ni undrar hur jag kan veta vad det står för tid på inlägget redan när jag skriver det så är det alltså så att jag har redigerat inlägget efter att jag först publicerade det. Dessa rader fanns alltså inte med från början utan jag skrev dem bara för att uttrycka min irritation.

Men om vi lämnar dessa detaljer därhän så var jag alltså på Komikazes nygamla klubb, på samma ställe som förut fast det har bytt namn från Hemma Hos till Ego.

Där var det trevligt umgänge med komiker och trevlig publik. Satt timmen före showen och skrev ihop en blanding av gammalt och nytt som jag sedan testade. Av det nya var det bara en liten grej som funkade, men den funkade väldigt bra. Så den kan jag köra fler gånger. Ska även försöka få in den som en replik i filmmanuset.

Rubriken på detta inlägg syftar alltså på att jag även testade en massa nya grejer som inte funkade... Testar man en massa grejer och bara en av dem funkar så känns det ju lite som ett famlande... Och det är väl det hela livet går ut på, eller?

Jag börjar iaf bli rädd för att det är så. Jag har alltid trott att jag en dag skulle uppnå perfektion, men jag börjar tvivla.

En plats i solen

På South Beach i Miami för åtta dagar sedan.
Strax före cykelincidenten. Foto: Hils Barker

Bitar faller på plats

Det ser ganska lovande ut inför filminspelningen på söndag. Vi körde en manusgenomgång med en skådis idag och det kändes väldigt bra.

Fast det känns läskigt att sätta igång med det här nu. Man går omkring med en massa idéer i huvudet om hur roligt det kan bli, men sedan kommer det ödesmättade tillfället då man ska försöka få det så där roligt som det verkar i huvudet, och både spelet och bilderna och allt tekniskt som måste funka för att det ska sitta.

Man kan förstås ta om det några gånger tills det sitter, till skillnad från ett liveframträdande. Men ett liveframträdande kan man å andra sidan försöka glömma bort efteråt ifall man inte är nöjd.

Ett liveframträdande gör man för stunden, sedan lämnar man det bakom sig oavsett hur det har gått. När man spelar in en film så är det tvärtom. Det viktiga är vad man får med sig därifrån, på bandet.

Det är det som är så läskigt. Och spännande. Och roligt.

Inspelningsstart

Idag hade vi möte med filmteamet till Meningen med Hugo, som hittills består av mig, Björn Engström, Leon Berg och Beatrice Johansson.

Vi hittade en jättefin frisérsalong där vi ska spela in en scen redan om en vecka ungefär.

Här ska inte spillas någon tid nu. Här ska filmas för glatta livet.

Apropå "Hostig förmiddag"

Rubriken på det förra inlägget verkar kanske lite märklig, eftersom det inte publicerades på förmiddagen utan på eftermiddagen.

Men jag började skriva det ganska tidigt på förmiddagen, så då verkade det som en bra rubrik.

När jag sedan publicerade det så tänkte jag inte på att rubriken inte rikigt passade längre.

Ville bara säga det.

Hostig förmiddag

Första dagen på tre veckor som jag inte har något att göra.

Eller jag har iofs massor att göra om jag vill. Städa, tvätta, skriva, planera filminspelning... Men inget som nödvändigtvis måste göras just idag. Jag kan syssla med de där grejerna idag ifall jag vill, i den takt jag har lust med.

Men jag måste inte resa någonstans, jag har inget gig, inga möten, bara mig själv och min envisa hosta.

Hoppas förkylningen ska ge med sig nu när det blir lite lugnare ett tag.


Är lite orolig över hur jag kommer porträtteras i det där TV-programmet. Jag kommer inte vara med mycket, men jag har en gnagande känsla av att det lilla jag kommer med inte kommer se så bra ut.

Från själva audition spelar det inte så stor roll vad de visar. Det jag gjorde där kan jag stå för till 100 procent. Det är beprövat material som alltid har funkat bra. Det ser förstås inte så bra ut när jag knappt får några reaktioner alls, och om de vill vara riktigt osnälla så kan de klippa in bilder på en plågsamt suckande jury.

Jag såg aldrig juryn förresten, det har jag inte berättat. Dagen började med att vi alla fick köra våra max två minuter för två producenter, som sedan valde ut vilka som skulle få köra för juryn på eftermiddagen. Så jag fick inte ens möta juryn, jag gallrades bort redan av producenterna.

Så om man i programmet kommer få se mig uppträda inför juryn så är det ett ihopklipp från olika tillfällen. Juryn såg aldrig mig.

Det var lite oväntat, eftersom jag hade en vecka av succégig bakom mig. Men min humor föll väl inte i producenternas smak, helt enkelt. En av dem skrattade ett par gånger, den andre såg mest skeptisk ut. Fast han skrattade lite på slutet när jag svarade på ett par frågor. Men då var det antingen för sent, eller så tyckte de inte att jag var något för just deras program även om de såg något slags kvalitet i det jag gjorde. Kanske tänkte de att jag var rolig men inte skulle gå hem hos en amerikansk publik. Eller så tyckte de helt enkelt att jag var dålig.

Det var uppenbart att de vägde in massor av faktorer utöver själva roligheten. Några andra komiker fick jättemycket skratt från producenterna men blev ändå inte utvalda till att få köra för juryn. I ett av dessa fall läckte det sedan ut att det var för att den komikern kör en stil som det redan finns ett överflöd av på den amerikanska standup-scenen. Då tyckte de inte att det behövdes mer av den sorten, hur rolig de än tyckte att komikern var.

Det var en allmän känsla av att någonting som vi inte hade grepp om pågick över våra huvuden. Det kändes som om de visste mycket väl vad de var ute efter. Kanske att de rentav visste redan innan vilka de tänkte plocka ut till semifinal, och resten av oss var där bara för att det skulle verka som en tävling.

Men som sagt, hur de än väljer att klippa ihop min audition så är jag inte så orolig för det. De kan få det att se pinsamt ut, men inte så att det blir förödande för mig.

Det jag är orolig för är ett par grejer från intervjuerna de gjorde kring det hela. De flaxade ju runt med en kamera hela tiden, medan vi satt och förberedde oss för vår audition och efteråt.

Och det var speciellt en intervju som blev lite märklig. Det var en tjej som ställde ett par frågor som jag inte svarade så smart på. Och i efterhand har jag undrat varför hon ställde dessa frågor, på det sätt som hon ställde dem.

Och så bad hon mig göra en grej som jag var lite skeptisk till. Men när hon sa att de bad alla göra samma sak och att de skulle göra ett kollage av alla komiker som gjorde detta, så tänkte jag att det var väl inte så farligt då. Så jag gjorde det.

Men jag var kanske den enda komikern som hade gjort den där grejen. Alla jag frågade om ifall de hade gjort det sa att de hade vägrat. Då känner man sig lite dum.


Jag reagerade precis så som jag flera gånger har lovat mig själv att jag inte får reagera när någon intervjuar mig eller riktar en kamera mot mig. Jag tänkte inte på vad jag sa, och jag ställde upp helt på deras villkor, för att jag trodde att vi gjorde en grej tillsammans. Det är korkat, för man vet aldrig vad en journalist eller annan mediaperson är ute efter när de vill göra en "grej".

Det kan mycket väl vara så att de aldrig hade en tanke på att släppa någon skandinavisk komiker vidare (Förutom jag så var det en från Danmark och en från Norge), utan att vi var där som ett slags kuriosa och för att bidra till bilden av att det var en internationell tävling.


Jag tänker inte tala om nu vad det var för fråga jag svarade osmart på, eller vad det var jag gjorde som inte känns bra. Jag väntar tills jag sett vad de har använt i programmet, och om det inte känns bra så ska jag kommentera det då.


Men trots allt detta så var det en intressant upplevelse som gav värefulla erfarenheter. Hoppas bara att de inte blir alltför dyrköpta.

Back to svenska

Körde på Raw i kväll.

Inledningsskämtet som har suttit så fantastiskt bra i England funkade inte fullt lika bra den här gången. Det låter kanske inte riktigt lika roligt på svenska som på engelska. Jag har iofs kört det många gånger på svenska förut, men inte just som inledningsskämt.

När jag först testade det som inledningsskämt på engelska så var jag lite osäker för jag trodde att man behövde bli bekant med min stil för att det skämtet skulle vara roligt, men det funkade jättebra på sex föreställningar i rad.

I kväll funkade det så där. Visst fick det skratt, men det gav inte föreställningen samma rivstart som i England. Det var en besvikelse.

Men det kan vara något med hur skämtet är formulerat som gör att det blir roligare på engelska än på svenska. Formuleringen på engelska kanske gör det lättare att hänga med i tankegången. Jag har en idé till ett litet tillägg till upplägget till skämtet, som kanske kan göra det tydligare på svenska.

Får pröva det nästa gång.

Tänkte skriva lite mer om Miami också. Det var en omtumlande upplevelse. Men det får vänta till i morgon.

På fredag ska vi ha ett litet möte om filmprojektet. Ska bli så roligt att sätta igång med det snart.

God natt.

Hemma

Trött som en blyertspenna.

Sov ingenting på planet från Miami. I förmiddags somnade jag till i London i tio minuter, och på tåget från Arlanda sov jag kanske i fem minuter.

Bortsett från det så har jag inte sovit sedan kl 5 igår morse. Floridatid visserligen, vilket jag tror innebär kl 11 svensk tid. Dvs 35 timmar sedan om jag inte räknar fel.

Så nu ska jag sova. Sedan ska jag skriva lite mer om mina tankar och intryck från Miami.

En osannolik berattelse fran Miami Beach

Ska bli valdigt skont att komma hem. Och jag har inte hunnit stalla om mig sa mycket till den har tidszonen heller. Jag vaknade kl fem i morse. Sa det kanske inte blir sa farligt med jetlagen hemma.

Igar var jag och tre andra komiker vid South Beach har i Miami. Kanns bra att jag kom ivag och fick se nagot annat an hotellet och comedyklubben.

Jag var dar med tva engelska komiker och en komiker av lite oklart ursprung. Han bor i Los Angeles men gjorde audition som komiker fran Armenien... Men igar berattade han for oss (pa sin daliga engelska med stark brytning) att han ar uppvuxen i Etiopien.

Nu blev det iaf sa att han hangde med oss till South Beach, vilket skulle utveckla sig till en upplevelse langt utover det vanliga.

Han har hela tiden verkat lite underlig, och det har spekulerats i att han skulle kunna vara planterad av TV-bolaget for att skapa roliga scener av dolda kameran-typ.

Jag hoppas verkligen att det ar sa, for isf kommer ni kanske med egna ogon fa se vad jag var med om igar.


Vi hade varit pa stranden en stund och var pa vag tillbaka langs Lincoln Road, som ar en stor gata med mycket restauranger och affarer och folkliv. Valdigt amerikanskt.

Under hela var utflykt hade denne armenier/etiopier (fran Los Angeles) varit lite lagom vimsig. Ofta gick han en bra bit bakom oss i ett savligt tempo, hans kommentarer till saker och ting var ofta irrelevanta osv.

Da och da under dagen sarade vi pa oss for att vi ville ga in i olika affarer etc for att sedan sammanstrala igen pa en bestamd tid och plats. Sa gjorde vi aven nu. Vi bestamde att vi skulle ses vid korsningen i slutet av det kvarter dar vi befann oss.

Jag och de tva fran England var dar hyfsat pa utsatt tid. Vi vantade en stund pa armeniern/etiopiern, men han dok inte upp.

Da fick vi syn pa honom ett halvt kvarter bort. Han sag ganska vilsen ut... och dessutom sa hade han plotsligt en cykel.

Var hade cykeln kommit ifran? undrar ni sakert nu. Och det undrade vi ocksa.


Det som hade hant var att armeniern/etiopiern plotsligt hade fatt for sig att han hade tappat eller glomt sitt kreditkort pa stranden. (Hur man nu kan gora det)

Eftersom stranden var tva kvarter bort sa trodde han inte att han skulle hinna ga tillbaka dit och kolla efter kreditkortet, eftersom han snart skulle traffa oss igen.

Och det var da han hade fatt syn pa en kille med en cykel.

Han hade lanat cykeln av killen for att cykla till stranden och kolla efter sitt kreditkort... och hall i er hart nu sa ni inte ramlar omkull... som sakerhet for lanet av cykeln sa hade han gett killen sin mobiltelefon, 65 dollar och nyckeln till sitt hotellrum.

Jag tror fortfarande inte att detta ar sant nar jag skriver det.


Killen som han hade lanat cykeln av var naturligtvis som bortspolad. Han forsokte rapportera handelsen till nagot slags sakerhetsvakt som stod i entren till en affar. Och sa fragade han nagon efter en polisstation och fick veta att det fanns en atta kvarter bort.

Vi andra ville bara tillbaka till hotellet vid det har laget och hade varken lust att sta och vanta pa den dar killen som aldrig skulle komma, eller att ga atta amerikanska kvarter for att polisanmala nagon okand person som hade lanat ut en (formodligen stulen) cykel och smitit med en mobiltelefon, 65 dollar och nyckeln till ett hotellrum.

Men om vi hade tagit en taxi och akt darifran sa hade armeniern/etiopiern varit strandsatt, utan kreditkort, pengar och mobiltelefon. Men med en cykel, forvisso. Men vi var langt fran vart hotell, och ingen av oss hittar ju nagonstans har.

En av de engelska komikerna overvagde att lana honom 30 dollar till en taxi om han ville vanta lite till, men som han sa... Da ger han val bara bort dem till nagon.


Nar armeniern/etipoiern hade insett att det inte var nagon ide att vare sig vanta eller prata med polis sa agnade vi en halvtimme at att forsoka salja cykeln.

Det slutade med att vi fick fem dollar for den.


Jag hoppas, hoppas, hoppas att detta var en dolda kameran-grej. Bade for att ni ska fa se det, och for armenierns/etipierns skull. Jag hoppas verkligen att han inte ar sa dar naiv, for da ar det riktigt synd om honom.

Rast, vila

Detta liknar inget som jag nagonsin har varit med om.

De har flugit ett 60-tal komiker fran "hela varlden" (mest England) till Miami for att gora denna audition. Vi ar alla forundrade over att de gor pa detta sattet.

Tydligen hade de en audition i London forra aret, men da var det inte sa manga som var intresserade. Darfor tyckte de val att det var battre att flyga hit folk.

Det ar komiker fran hela skalan, nagra som bara har hallit pa i nagot ar och nagra som kor regelbundet pa Comedy Store... och allt daremellan.

Nu ar audition avklarad, och de tyckte inte att de behovde se mer av mig. Varfor vet jag inte, men det ar uppenbart att de letar efter vissa saker och inte efter andra saker.

De skrattade bara lite grann at ett par av mina skamt, men jag tror inte det var det som avgjorde. De letar efter personligheter till en realityshow.

Det ar nagra riktigt erkant bra komiker som inte har gatt vidare heller, och dagens hjalte var en komiker som korde en halvminut utan att fa nagra reaktioner och som sedan anvande resten av sin tid till att tala om vad han tyckte , samt tillrattavisade dem for att de inte hade slappt igenom en viss annan komiker. Med resultatet att den komikern nu har gatt vidare. Alltsa inte han som tillrattavisade dem, utan han som forst hade gallrats bort. De hade varit oeniga om honom och andrade sitt beslut nar den har komikern talade om vad han tyckte.

Just nu bryr jag mig verkligen inte om att jag inte gick vidare. Daremot oroar jag mig lite for vad de kommer att visa och vad de inte kommer att visa.

Vad som helst fran sjalva audition ar ok, aven om jag inte fick sa mycket respons. Pa slutet stallde de nagra fragor som jag gav roliga, spontana svar pa som jag aven borde kunna anvanda som skamt i nagot sammanhang. Det var jag valdigt nojd med.

Men ett par grejer som jag har sagt och gjort i intervjuerna kanns inte sa bra. Sarskilt en grej som en tjej bad mig gora som just da bara kandes lite underlig men som nu kanns jattefel.

Sa det ar jag orolig for.

Och sa bavar jag for hemresan. Pa tisdag morgon kommer jag till Heathrow med jetlag och ska sitta dar i sex timmar och vanta pa mitt Stockholmsflyg. Det blir nog inte sa kul.

Men fore det ska jag ha lite semester i Miami. Och jag har anda fatt ut en del av det har. Jag har tajtat till min inledning med ett par snabba skamt (som juryn dock inte fattade), och idag kom jag som sagt pa ett skamt nar juryn stallde fragor som jag borde kunna anvanda pa nagot satt. Hoppas de tar med det i programmet ocksa. Och inte det dar andra.

Och sa ser jag fram mot att borja spela in film snart.