Mitt bästa gig?

Det kan ha varit i lördags i Chester.

Det finns två ytterligare konkurrenter om platsen; Beverley i januari och Helsingborg i augusti.

Mina tre bästa gig har jag alltså gjort i år. Det gör gott för självförtroendet.

Mitt bästa gig före i år var nog så långt tillbaka som 2002, i det lilla samhället Harelbeke i Belgien.

Jag har förstås haft massor av roliga gig som jag varit jättenöjd med under tiden mellan 2002 och 2008, men det har verkligen varit något speciellt med de här giggen som jag har nämnt nu.

Det är klart att det tex var jättehäftigt att stå på sådana scener som Chinateatern och Göteborgs Konserthus som uppvärmare för Sverigehypade Pablo Francisco för ett par år sedan. Det ger en enorm kick när så många människor skrattar samtidigt. Men det betyder ju inte att jag som komiker var bättre då än jag brukar vara för en mindre publik.

Det som har utmärkt mina bästa gig har varit en underbar närvarokänsla. Det är något mer än att publiken skrattar åt mina skämt. Gränsen mellan mig och publiken upphör att existera.

Gemensamt för de här giggen har varit ett ganska stort inslag av improvisation, och det var just ett par improviserade bitar som gjorde att gigget i lördags nog tog priset som det allra bästa.

Det är en sådan otrolig kick när saker händer "här och nu", och jag själv blir lika överraskad som publiken.

När samspelet mellan mig och publiken tar oss någon helt annanstans än jag hade planerat.

Och sedan det där lyckorusiga ögonblicket då exakt rätt kommentar ploppar upp i huvudet, utan att man förstår hur. Men man bara vet att när jag säger detta, om en halv sekund, så kommer rummet explodera av skratt.

Och efteråt är allt borta, som såpbubblor under en bro. Det finns bara kvar i mitt och publikens minne. Om man inte har spelat in det, förstås. Egentligen skulle jag vilja spela in alla mina gig.

Och den där kommentaren som satt så perfekt kommer man förmodligen aldrig kunna använda igen. Just de förutsättningarna skulle inte uppstå igen även om man kunde uppträda varje kväll i tusen år.

Men kanske kan man lära sig att hitta medvetandestadiet som gör att man är öppen för de där impulserna.

I lördags sa jag nog det roligaste som jag någonsin har sagt.

Jag sa; "Dentist, get behind the wall!"

Men för den som inte var där så låter det nog inte så roligt.

Lååång resa

Åtminstone räknat i ren tidsåtgång.

Efter tio timmars väntan på Heathrow fick vi till slut flyga igår kväll.

När vi kom till Arlanda hade tågen slutat gå, och eftersom jag hade en turoreturbiljett med Arlanda Express så kände jag mig lite blåst. Därför ville jag inte känna mig ännu mer blåst genom att slänga ut pengar på taxi, så jag åkte SL:s nattbussar hem.

Kom hem halv fem i morse, bara för att upptäcka att det låg en gigantisk fisk i min säng.

Men nu har jag hunnit hämta mig någorlunda. Nya filmplaneringar är i full gång och en massa annat praktiskt som jag måste fortsätta med nu.

Men jag återkommer senare i kväll. Vill berätta om mitt fantastiska gig i lördags. (En liten cliffhanger alltså)

Forntid och framtid

Igår uppträdde jag i Storbritanniens tredje äldsta pub The Ostrich, grundad år 1106.

Och snart kommer det en trailer för Meningen med Hugo. Eller ganska snart, i alla fall.

Under den här turnén har formen fortsatt att gå lite upp och ner. Jag kanske har lite för mycket i huvudet just nu. Filmen har tagit ganska mycket fokus och kommer nog göra det ett tag till. Men igår på The Ostrich var det jättekul.

I kväll ska jag "headlina" på en klubb i West Hampstead, och i morgon på en stor klubb i Manchester. Så nu gäller det att toppa formen.

Och på lördag ska jag köra på en klubb i Chester där publiken kan vara lite högljudd. Jag har varit där ett par gånger förut, och det har funkat, så om jag bara skärper mig ska det väl kunna funka den här gången också tror jag.

Mot England och mer kök

Som vanligt inför mina Englandsturnéer så är allt inte klart. Alla resor är inte bokade och alla övernattningar är inte fixade. Men det brukar lösa sig efterhand. (Inte i efterhand alltså, utan efterhand... En viss skillnad)

I helgen ska jag iaf bo hos en kompis i London och uppträda på en av mina favoritklubbar Downstairs at The King's Head.

För mer om mina gig den kommande veckan kan man titta i min engelska blogg. (En länk dit finns uppe till vänster)

Kan inte låta bli att lägga ut fler bilder från förra helgens inspelning. Det var så kul.

Bilderna i köket är tagna av Björn Engström, och de i hallen av Leif Egnell. (Gäller endast bilderna i just detta blogginlägg)

Lampor och stativ.

Gå försiktigt. Trampa inte på rekvisitan.

Den här gulliga nallen hann vi aldrig filma.
Kanske kan den få vara med i Hugos vardagsrum i stället.

Karin och Jakob i Hugos kök.

Mums med fågelgodis.

Det är Karin som har hand om Jakob i verkligheten.

Kli på hakan.

Kakaduan med tusen ansikten.

Känns som det är dags att göra färdigt den här filmen snart.

Annorlunda bilder...

...från en annorlunda helg.

Fotografen är Mike Räsänen, som kom på besök en stund.

Björn gör sig redo att filma...

...en pappa med två barn i en oväntad situation.

Jag slår mig till ro utanför köket...

...medan Karin försöker få igång Jakob, och Björn filmar.

Efter ett tag blir det fart på pippin.

Jag, Jakob och Björn.

Samförstånd.

Som sagt, ett stort tack till alla som var med eller bidrog till den här helgen.

Björn, som vanligt. Och Karin och Jakob, förstås. Och Helena och Elin, som stod ut med oss. Och Leif, som är en klippa. Och Beatrice, som tog första papegojkontakten. Och Klara, för ditt extraordinära bidrag. Och Linda och Globen-köket för alla gräddpaketen. Och Årsta konditori för ytterligare en massa gräddpaket. Och Bageriet Mariatorget för några gräddpaket också. Och Robert som har lovat att laga väggen efter oss. Och Pontus, Ella, Saga, Mattias, Tobias, Yvonne, Ola och Håkan som skådespelade.

Det var oförglömligt. (För jag har väl inte glömt någon?)

Nu vågar jag äntligen tro på att den här filmen ska bli färdig.

Oj oj oj, vilken helg

Det går inte att beskriva den här helgen.

Eller det gör det kanske, men jag ska inte försöka just nu.


För att göra en lång historia kort, så har vi nog fått ihop tillräckligt mycket av det som vi ville ha.

Vissa saker blev tom över förväntan.


Enligt en beräkning som jag gjorde nyss så har vi nu spelat in 73% av manuset. Men det stämmer inte, för just nu saknas det flera småscener i manuset. Så den korrekta procentsiffran är lägre.

Men vi har iaf spelat in mycket. Och det vi spelade in i helgen var en av de mest komplicerade sekvenserna.

Jag har ju inte sett ännu hur det blev, eller om det går att klippa ihop. Men just nu känns det övervägande bra.


Det finns så många som har hjälpt till så otroligt mycket med den här filmen på olika sätt ända sedan projektet drog igång. Jag ska snart se till att uppdatera meningenmedhugo.se så att roll-, team- och tacklistan blir komplett.

Helghalvtidsrapport

Jisses, vilken dag.

Vi har filmat med en papegoja hela dagen och ska fortsätta med det i morgon. Den tar inte så mycket regi, den gör som den vill hela tiden och vi får vara tacksamma för det vi får.

Och vi har fått flera bra grejer, frågan är hur det kommer funka att klippa ihop det.

När den här inspelningen är klar så behöver vi nog en liten paus. Skulle kännas bra att göra en grovklippning av allt vi har nu, för att se att det går att klippa ihop.

Det kan också hända att jag behöver skriva om en del av det som återstår att filma, beroende på om vi hinner ta alla bilder i köket och hur de går att klippa ihop och matcha med andra saker.

I morgon ska vi filma en väldigt komplicerad scen. Den kan bli hur rolig som helst, om allt går som det ska.

Så fortsätt håll tummarna, om ni orkar.

tumme håll

Nu känns det faktiskt som om det ska kunna greja sig detta.

Saker och ting har fallit på plats, så om allt går som det är tänkt...

Fast det finns mycket som kan gå snett. Man brukar säga att det svåraste som finns när man filmar är barn och djur. På söndag ska vi ha både och.

Och igår vet jag inte hur det gick. Har aldrig känt mig så osäker på om vi verkligen lyckades täcka upp en hel scen. Och sedan ramlade Björns videokamera omkull och gick sönder, så den andra scenen vi hade planerat fick vi ställa in.

Nu har vi hyrt en likadan videokamera över helgen, för att kunna filma det som vi planerat. Sedan får det bli en inspelningspaus medan vi letar efter Hugos vardagsrum och funderar över hur vi ska lösa kamerafrågan.

Så där...

Då känns det ganska klart inför morgondagens inspelning iaf.

Den första i en tät rad av inspelningsdagar. Onsdag, fredag, lördag och söndag spelar vi in.

Svettigt, men inför i morgon känns det som sagt som att det är under kontroll.

Hann rentav med att skriva om en replik nyss. Något nytt måste man ju ha med sig till inspelningsplatsen.

Roligt i P1

De har avbrott i sina sändningar pga något tekniskt problem.

Nyss råkade de lägga ut ljudet från något kontrollrum.

Det svors en del; "Hur fan gör man när man togglar?"

Roligt.


Men nu har de tydligen fått ordning på det igen.

Inte lika roligt längre.

blubb blubb

Nu har vi nog tagit oss vatten över huvudet ändå.

Vi har tänkt spela in så mycket de närmaste dagarna så jag hinner nog inte fixa allt som behöver fixas och ringa alla som behöver ringas. Det känns så iaf.

Idag kom jag plötsligt på att det behövs ett par skådisar som jag inte ens har hört av mig till. Jag trodde inte vi skulle behöva dem förrän långt senare, till en annan scen. Men idag insåg jag att de behövs nu, och jag har inte ens kollat om de kan. (Eftersom jag inte trodde att de behövdes än, som sagt)

Känns som om jag har tagit på mig minst fem personers arbetsuppgifter. Förutom manusförfattare och huvudrollsinnehavare så är jag scripta, inspelningsledare och koordinator eller vad det kan heta... och kanske något annat också.

Om det här filmprojektet ska kollapsa någon gång så är det nu till helgen. Vänta bara...